Störstutbud i Norden!
5
0
3
1
Nya bilar

Test av nya Toyota RAV4 2,0 Multidrive S

Björn Sennbrink

av

En styck Toyota RAV4 Active Style med en 2,0-liters VVT-i bensinmotor och på det en Multidrive S-växellåda (steglös) var min en helg i juli. Stort tack till Toyota Center i Örebro som lånade ut den Active Style-utrustade kompakt-SUV:en.

rav4-hoger-sida-front

Att köra nya Toyota RAV4 var första gången för mig och jag fick en kanonbemötande på nybyggda Toyota Center i Örebro. Bettorp i norra Örebro börjar bli något av ett bilmecka och även om Audi fått ett nytt stort showroom intill Volkswagen och Skoda strax västerut vid Eurostop är det i Bettorp som du hittar de flesta märkena. Det underlättar för dig som bilköpare att ha alla märken samlade.

Motor
Sommaren 2005 arbetade jag som färdtjänstchaufför för ett åkeri i Örebro. Ägaren hade köpt en sprillans Toyota Avensis, bensinare med automat och den var helt okej om än lite trång. Fast när det var dags att köra om var det en mardröm. En bensinmotor på bara (ca) 150 hästkrafter tillsammans med en visserligen mjukt växlande men inte särskilt kvick växellåda satte käppar i lättmetallfälgarna mest hela tiden. Det fanns inget bottendrag och det bara brummade från motorn.

Toyota RAV4 med tvåliters bensinmotor och steglös automatlåda har samma uppträdande som den Avensis jag körde flera hundra mil med för åtta år sedan. RAV4:ans motor brummar på ett osexigt vis och det händer liksom ingenting. Omkörningar på kurvig landsväg kräver en helt annan grad av planering än vad jag upplevde med Mitubishi Outlandern jag körde i slutet av maj (som hade en rapp dieselmotor).

Först pinnar det på bra men sen ungefär jämsides med den långtradare jag kör om slutar Toyotan att öka farten. Motorn fortsätter att göra ljud ifrån sig och saknas en effekttopp att varva mot för att nästa växel ska ploppa i. En så här ny bil men så konstig teknik får mig att tänka på franska bilar och det är inte en komplimang.

Den motor som jag skulle rekommendera är 2,2 D-4D D-CAT som förutom att vara en lång beteckning även är en riktigt bra motor. Jag har under senare halvan av juli haft min svärfars Toyota Avensis (med den motorn) till låns och kört en hel del på småvägar, landsvägar och motorvägar. En sexväxlad låda är inte optimalt men när jag väl lärde mig att hantera 400 Nm runt 2500 varv per minut gick det undan på riktigt. Den vassa dieselmotorn i kombination med en vanlig sexstegad automat är dyraste RAV4:an du kan köpa men förmodligen bästa valet för optimal körupplevelse och på sikt även ekonomi. Bensinmotorn snittade på 9 liter per 100 km…

Växellåda
Jag hade aldrig kört en steglös automatlåda tidigare och upp till 60 km/h var det riktigt spännande. Tyvärr så kom växellådan att bli det sämsta hos den testade bilen. Omkörningar skedde aldrig med den kontroll jag önskar ska finnas. Växellådan levde sitt eget liv på ett sätt som jag upplevde att styrningen hos Hyundai ix35 uppförde sig. Det gick inte att släppa gasen för att växla upp och vid kick down brummade det mest.

Växellådan är sjustegad om du växlar med paddlarna eller flyttar spaken fram eller bakåt. Fast när du inte växlat på ett tag så övergår bilen automatiskt i CVT-läget vilket känns lite snopet. Men visst är det coolt att växla med paddlar som på sportbilarna, även om det mest brummar där bak ur avgasröret. Växlingarna vid paddlarna är kvicka och någon fördröjning ala Mercedes är det inte tal om. Så helt genomusel är inte växellådan i Toyota RAV.

Exteriör
Toyota har ett nytt formspråk som går igen på nästan alla av deras modeller. Fronten är vassare än tidigare utan att vara utsmetad som på Peugeot. Sidovecken är skarpa utan att vara överdrivna som på Hyundai ix35 och utan att vara intetsägande som på Mitsubishi Outlander.

rav4-front-close

Grillen är tacksamt befriad från uppsynen som Hyundai Santa Fe och Honda CRV delar på. Svagt lutade framlyktor och ett stort gap i mitten ner mot marken, som dekoreras av en horisontellt placerad kromlist ger en självsäker uppsyn.

Halvljusinsatserna placerade längst ut gör att bilen ser bredare ut när dessa lampor är tända. DRL i form av små LED-rektanglar innanför halv- och helljusinsatserna. Blinkers under LED-lamporna och på ytterbackspeglarna. Dimljusen sitter horisontellt rakt under halvljuset och inte som på gamla Avensis eller äldre Volvo V70 närmare mitten. Det är bra och bilen ser på så vis inte så mesig ut.

Bakdelen är en förstärkning av hur tidigare generationers RAV4 sett ut, med baklyktor som sticker ut, idag kompletterat av en list eller vad man ska kalla det som liknar den inne i bilen på instrumentpanelen. Toyotan försöker inte till skillnad från den mindre Hyundai ix35 att vara något den inte är och bakdelen är högt uppdrag och intetsägande. Inte alls lika tuff som fronten.

Interiör
Jag möttes av en stripad demobil och de är ibland begagnade dvs lite slitna och så. Men inte här och jag tog plats på en tyginklädd förarstol och slogs direkt av hur luftigt det kändes i kupén även om allting gick i svart. Nybilsdoften var påtaglig och jag hittade inget som var trasigt (vilket jag för övrigt inte funnit på någon av de testade bilarna).

Mittkonsollen, där växelspaken och handbromsen satt hade två rejäla nedsänkta mugghållare och ett par förvaringsfack. Någon slags fejkad kolifiberfilm satt klistrad på konsollen och även om det var trevligare än svart plast så såg det ganska malplacerat ut. Samma mönstrade film fanns även på plasten runt knapparna för elfönsterhissarna, framför stängningshandtaget på förardörren.

En tjock ratt (tack för det) med knappar för stereo och telefon (som gick att ställa bra i höjd- och längdled) var en trevlig bekantskap. Jag gillar rattar som inte känns som rockringar dvs hårda och smala. Jag har stora händer och när jag greppar ratten vill jag att fingrarna sånär ska nå runt till tummen. Spaken för farthållaren satt snett nedåt höger och var samma som på svärfars Avensis från mitten av 2000-talet. Dumt att ändra på något som fungerar så bra?

Nya RAV4:an har en instrumentpanel som är som delad på mitten, horisontellt. Det såg ut på liknande vis i förra generationen av RAV4 fast nu är det en förfinad, utåt/bakåt vinklad skinninklädd panel som sticker ut. Där sitter knappar för klimatanläggningen och har du en nyckellös modell hittar du även start-stopp-knappen på den panelen. Längst åt höger var det en urgröpning i instrumentpanelen mitt framför passageraren, som ökade på luftighetskänslan men som var mer av ett designtrick än en reell förvaringsplats.

rav4-instrumentpanel

Den utstickande panelen och allt ovanför den kändes som nytt och genomtänkt. Kanske att den blanka listen ovanpå panelen hade kunnat vara mer matt, det blänkte en del i den när solen låg på framifrån.

Under panelen och framför växelspaken lyste lågbudget igenom. Där och till vänster om ratten hittade jag knappar med upp till åtta år gammal design och känslan var inte på topp. Det var knappar för inställning och infällning av ytterbakspeglarna, knapp för elektronisk hjälp i branta backar och knapp för elmotorkontrollerade bakluckan. Det fungerar men särskilt premium kändes det inte.

Nere på instrumentpanelen, framför växelspaken, satt även en Sport-knapp. Jag tryckte in den och motorn gick direkt upp i varv som att växellåda hoppade ner en pinne. Det var i det här läget som jag kunde att CVT-lådan faktiskt växlade. Det var den där knycken som uppstår när du varvar och nästa växel hoppar på plats. För övrigt var det mest störande med högt varvtal, eftersom motorn inte bjöd in till ”dynamisk” körning.

Det fanns dessutom ett Eco-läge för dig som vill spara några bensindroppar. Jag testade men stängde av direkt. Strypt motor som känns som att du har glömt att släppa på handbromsen. Det var samma på känsla här som hos Mitsubishi Outlander, inget vidare.

Om nedre delen av instrumentpanelen kändes ålderdomlig (USB-uttaget borträknad) är den övre delen riktigt bra och tydlig. Det enda minus jag kan komma på var tolvtimmarsklockan ovanför sextums touchskärmen för CD/iPod-stereon.

rav4-navi-instrument

Navi är inbyggt och fungerade över förväntan om än inte helt hundra. Plus i kanten dock för att volymen på stereon reglerades med ett vred och för att det fanns en backkamera med vidvinkellins. Alldeles intill sextumsskärmens nederkant satt displayen för tvåzons klimatanläggningen med tydliga vred för att reglera temperaturen. För den krävande vintern fanns uppvärmning av framrutan där torkarbladen vilar.

Förarstolen var mycket bra även för mig (185 cm / 100 kg) och jag hade allt jag behövde inom räckhåll. Jag noterande en påtagligt bred kupé och det är alltid trevligt. Saab var annars duktigt på det där, att bygga bilar som såg bra ut i profil men som på vägen påminner mer om badkar (de är smala, vilket ser lite lustigt ut).

Passagerarstolen provade jag faktiskt aldrig. Vi hade bilbarnstolen bakom den och vad jag minns (ja, det var över en månad sen jag körde bilen) så fanns det okej plats för benen även när passagerarstolen skjutits fram.

Baksätet imponerade stort och bakom min förarstolsinställning fanns redigt bra med plats. Både i längdled och på bredden. Vi tog en längre dagstur och min fru trivdes som fisken i vattnet. Stort och luftigt utan att vara överdådigt. Sittdyna inte för nära golvet och sammantaget en väldigt angenäm plats att befinna sig på under färd.

Bagageutrymmet var inte jättestort och även det märktes att Toyota gjort vad Hyundai borde göra med sin ix35: Minska lastutrymmet och ge centimetrarna till baksätespassagerarna. Visst fick vi in vår fullstora barnvagn och det skulle ha gått att lasta mer om vi pusslat. Det räckte gott så att säga. Plus för elektrisk baklucka (nu ej längre sidohängd), som kunde öppnas via knapp till vänster om ratten eller på bilens nyckel:

På vägen var Toyota RAV4 tyst och stabil. Vägljuden fanns där men är inte alls lika påträngande som hos andra bilar jag testat. RAV4:an trivs bästa på 80 och 90-vägar med bra beläggning. Du sitter en bit upp och har koll på vad som händer framåt. När du ska backa har du en backkamera som kompletterar den tämligen goda runtomkring-sikten.

Uppförandet på vägen är viktigt för mig. Tidigare testade bilar har varit bra och Toyotan sällar sig till flocken på att värdigt sätt. Det var inte särskilt roligt att köra Toyotan. Den var förutsägbar och nästan lite tråkig. Men det gör samtidigt Toyotan till en bil som tilltalar en bred kundgrupp. Vill du köra sportigt väljer du förmodligen en annan bil ändå.

Jag gillade Toyotan skarpt. Visst var motorn och växellådan inte vad jag önskade mig men det fanns så många andra saker med bilen som vägde upp teknikbristerna. Min dotter på plats i sin bilbarnstol hade svängrum för benen och min fru likaså. Jag slapp känna knän i ryggen och det är viktigt om bilen ska fungera i vardagen och det gör RAV4:an.

rav4-rear-seat

Bilen var lätt att lasta och att manövrera på parkeringsplatser (tacka backkameran för det). Tonade rutor minskade antalet ljusreflexer och gav tillsammans med innerutrymmena en inbäddad känsla. Det enda som saknades var skärmar på nakstöden och innerbelysningen kunde ha varit bättre. Stort plus för möjligheten att fälla ryggstöden i baksätet.

Sammanfattning testkörning av fyra bilar vår och sommar 2013
Toyotan kom att bli den fjärde nya SUV:en (eller Crossover:n om du hellre vill det) som jag testkörde. Eftersom Hyundai Santa Fe inte kom att testas ville jag ha ett referensobjekt till Mitsubishi Outlander och RAV4:an var ett bra val. Prisbilden är ungefär densamma som för Outlandern och även om Mitsubishin mer liknar en stor kombi än en kompakt-SUV så är det helt klart en konkurrent till Toyota RAV4.

Om jag hade råd skulle jag köpa en RAV4 med stora dieselmotorn och automat. Det mesta är mycket bättre i Toyotan än i de andra bilarna jag testkört. Uppförandet på vägen, ljudkomforten och utrymmena är tre starka argument för Toyotan.

Den var inte lika körglad som Mitsubishi Outlander men det kan ha att göra med kombinationen bensinmotor och steglös automatlåda, något som du kan välja bort genom att köpa en manuell växellåda eller en större motor.

Terrängegenskaperna testade jag inte och på det området är det Mitsubishi Pajero som vinner. Brukskänslan i Pajeron är fantastisk och det är lätt att längta till väglöst landskap i den stora dieselknattrande SUV:en.

Hyundai ix35 är i mina ögon den stora förloraren i gänget. Den må ha en cool interiör och en tillknycklat yttre men särskilt mycket innovation, komfort eller utrymmen bjuder den inte på. Fast å andra sidan är den 100-150,000 kr billigare på instegsnivå än de andra (Pajeron med sitt pris på över 400,000 kr ej inräknad).

Betyg:
4
4 / 5

NÄSTA STEG

TOYOTA RAV4 suv

  • Pris från: 244 900 SEK
  • Bränsletyp: Bensin
  • Bränsleförbrukning: 6.7 l/100 km blandad
Rekommenderar du denna artikel?
Betygsätt bilen
Bilar och Fordon

Bilfakta

TOYOTA RAV4 suv

  • Pris från: 244 900 SEK
  • Bränsletyp: Bensin
  • Bränsleförbrukning: 6.7 l/100 km blandad

Följ våra bloggare.

Få senaste bilnyheterna, tester, tips och mycket mer till din mail!
Prenumerera

Biltester

Skribenter

TIPSA EN VÄN!