Störstutbud i Norden!
5
0
4
8
Nya bilar

Test av Mitsubishi Outlander 2.2D Komfort 4WD

Björn Sennbrink

av

En Mitsubishi Outlander – komfortutrustad – av senaste snittet blev min vägkamrat direkt efter mors dag-helgen med en stor Pajero. Drygt 45 mil senare har jag en bra bild av hur Outlander är att köra.

Nya Mitsubishi Outlander

Nya Mitsubishi Outlander

Första intrycket av Outlander blev blandat. När jag hämtade ut bilen från Bilexpo i Örebro hade jag precis kört Mitsubishi Pajero i ca 50 mil. Det som slog mig direkt när jag klev in i Outlandern var taket. Jag körde huvudet i dörrkarmen när jag klev in eftersom jag hävde mig in i bilen, som jag gjort när jag klivit upp till förarmiljön i Pajeron.

Jag körde några kilometer innan jag fotograferade och videofilmade bilen. Vid det laget hade jag fått ett motorstopp och blivit tutad på en gång. Kanske berodde det på det helstrajpade bilen eller bara på att jag inte riktigt blev vän direkt med drivlinan. Manuell låda tillsammans med automatisk motoravstängning är inte något jag föredrar. Som tur är går det att stänga av den bränslebesparande funktionen (där bilen stängs av t.ex. vid rödljus och startar igen när kopplingen trycks ner).

Som vän av bilar med automatlåda har jag även svårt att uppskatta bilar som har manuella lådor. Just denna må vara helt ny men det spelar ingen roll. Körningen blir mjukare och mer avspänd med automat. Växellådorna är dessutom så pass bra idag att jag inte riktigt kan se nyttan med en manuell låda annat än att den har starkare motorbroms och att det kan kännas sportigare att växla själv.

Jag hade bilen söndag-tisdag och förutom att skjutsa min fru till och från jobbet (med dottern i bilbarnstolen bak) behövdes en längre tur för att känna in bilen. WordPress 10 år firades 27 maj hos Krokedil i Arvika så på måndagseftermiddagen startade jag från Örebro och körde mot Värmland.

När jag passerat Karlskoga var E18 avspärrad och trafiken leddes om via Degerfors och Björneborg innan den släpptes på igen i Kristinehamn. Normalt sett skulle en sådan oväntad omväg generera frustration och irritation. För mig just då kändes det helt okej eftersom jag nu skulle få köra en väg som inte fanns med på den planerade rutten.

Jag låg bakom en trailer och den föraren drog på bra. Vägen var vanlig relativt smal landsväg med utgrävda dikeskanter. Jag förvånades över hur väl Outlander svalde de långa guppen i vägen och hur vridmomentet alltid fanns tillgängligt. Det blev dock en del växlande nedåt för att orka med de värsta backarna och för att motorbromsa i nedförsluten.

Jag har kört tusentals mil med VW Passat av senare årsmodeller och Outlandern liknar Passaten i hur den hanterar landsvägar. Det är en mjuk stötdämpning och precis när du är på väg att tappa riktningen så kommuniceras det tydligt via ratten. Det blir som en känsla av att styra i lera, där ratten slutar att vara din vän och bilen kräver att du släpper på gasen för att få tillbaka kontrollen.

Resan till Arvika löpte på smärtfritt efter Kristinehamn och på den långa rakan öster om Arvika klippte jag tre långtradare i ett svep med en sluthastighet på knapp 170 km/h. Visst var det alldeles för snabbt men visade ändå på hur bra dieselmotorn är. Jag började på femmans växel och fick växla upp till sexan under omkörningen. Det var galet men ett bra test av omkörningsförmågan.

Efter drygt 30 minuters socialiserande med WordPress-konsulterna var det dags att köra hem igen. De där raksträckorna bjöd på väldigt lite trafik och Outlandern trivdes bra. Spårstabil och följsam är två egenskaper som beskriver Mitsubishi Outlander. En något förhöjd sittposition jämfört med en vanlig sedan eller kombi skapar en känsla av kontroll och trygghet (upp till 140 km/h).

När jag närmade mig Karlskoga kom regnet med besked. Jag släppte av på farten eftersom sikten försämrades. Vägegenskaperna var fortsatt goda och det var först på infarten till Örebro som den inte vill styra såsom jag vill. Stora vattenpölar som passeras i 80 km/h tenderar att slita tag i ratten.

Nu på sommaren är det en större utmaning att testa bilar än under vinterhalvåret. De flesta bilar rullar på bra när vägen är fri från snö och is. Grusvägarna på sommaren är torra och först på sensommaren börjar de bli guppiga. Därför var ösregnet som jag körde genom välkommet.

Plus och minus med Outlander:
Min fru uppskattade det stora baksätet och det var egentligen bara en ljusare klädsel som hon saknade. Att få plats med bilbarnstol, barnvagn och några väskor var heller inget problem. Helt enkelt en lagom stor bil för våra behov. Det är bra med en rak midjelinje vilken tillsammans med stora fönster ger bra ljus och bra runtomkring-sikt. En backkamera underlättade.

Det tog någon dag innan jag började gilla Outlandern. Det var faktiskt bara två saker som jag störde mig på. Det ena var att innertaket började ticka något frenetiskt. Ett lätt tryck uppåt nära backspegeln gjorde att ljudet försvann. Med knappt 1000 mil på mätaren tycker jag att sådana småsaker inte ska förekomma. Kanske berodde det på att jag körde en förmodat väl testad demobil?

Den andra saken som jag störde mig på var oljudet från däcken. Det noterade jag redan efter några kilometer och när jag nämnde det för bilhandlaren var det däckens fel. Fast jag tror mer på att det saknades ljudisolering. Har du en Outlander med mindre hjul än 18 tum kan du kommentera inlägget och berätta hur din bil låter (eller är tyst på vägen).

Det jag gillar med Outlandern är innerutrymmena. Jag ska kunna sitta skönt bakom mig själv så att säga. Det kunde jag inte i Pajeron och inte heller i den Hyundai ix35 jag testade efter Outlandern. Det är viktigt att komforten är bra i baksätet, inte bara för mig utan även för min fru som sitter där bak tillsammans med dottern.

Jag uppskattar även utrymmet i bagaget. Visst är lasttröskeln hög med där inne är det stort och flexibelt. Under golvet finns det förvaringsfack för t.ex. varningstriangel, bogserlina och liknande. Har du en bil utrustad med en tredje sätesrad antar jag att dessa utrymmen används för förvarning av sittdyna och ryggstöd. Minus dock för att bakluckan bara ger dryga 170 cm fri ståhöjd. Jag drog pannan i luckan fler än en gång under testperioden ska jag säga.

Jag ogillar det tramsiga miljötänket. Eco-knappen stryper motorn på ett sätt som liknar en färd med handbromsen åtdragen. Start-stopp-funktionen var direkt störande och de få gånger jag använde den reagerade jag på hur snabbt bilen startade igen vid rödljusen. Någon minut som miljövän och sen knattrade motorn igång igen av sig själv.

En automatlåda hade suttit som en smäck och det finns för dig som köper en Business-utrustad Outlander. Då får du dessutom skinnklädsel och xenon på halvljuset. Det kostar ca 30,000 kr extra men är förmodligen värt det. För att även om ett enklare utförande är billigt så behövs faktiskt tillvalen anser jag. Halvljuset var otäckt dåligt och tygklädsel är inte alltför lätt att hålla ren.

Det jag idag söker hos nya bilar och som jag inte testade när jag var en ungtupp, är hur väl barnvagnen och bilbarnstolen får plats. Vår dotter har vuxit ur sitt babyskydd och vi har uppgraderat till en riktig bilbarnstol. Dessa två saker tillsammans med baksäteskomforten är viktiga för mig och jag tror att många av er som läser detta även uppskattar insikter om det.

Pajeron som jag provkörde innan Outlandern var okej med bilbarnstol och barnvagnen behövde vi inte ens fälla ihop innan den lastadades i bagageutrymmet. Pajeron tappade poäng eftersom baksätet var direkt undermåligt för längre resor än några mil. Outlandern briljerade istället på flera punkter: Barnvagnen passade på längden och bredden, med sittdelen liggandes lös ovanpå. Dock bidrog det mindre bagaget till att inte så mycket mer fick plats utan att först stuva om. Pajeron bjöd inte på den extra arbetsinsatsen tack vare ett enormt lastutrymme.

Den tredje generationen av Mitsubishi Outlander är en bil som olikt föregångaren inte kommer att säljas under andra märken. Förra generationen kunde du även köra som Peugeot 4007 och Citroën Lacrosse. Det var med andra ord tal om badge-engineering, något som jänkarna är duktiga på. Men särskilt varumärkesbyggande är det inte och faktiskt ganska tramsigt.

Exteriören hos Outlander talar ett formspråk som berättar om en till synes terrängduglig bil med en dragning åt storstadsdjungeln snarare än något du tar med på jaktens fjällvägar i Norrlands inland. Det är tacksamt att flera vanliga fejkade attiraljer som är vanligt på fusk-SUV:ar lyser med sin frånvaro. Du får en rymlig och kompetent crossover som inte försöker vara mer än den är.

2014 Mitsubishi Outlander är alltså sin egen och inget som du kommer att se med ett stegrande lejon i grillen. Fronten är enligt uppgift Mitsubishis nya formspråk och det är en skön mix av japansk återhållsamhet, brittisk uppsyn och amerikansk attityd. Miljövänner som inte vill köra på fossila bränslen kan glädjas åt hybridversionen av Outlander som kommer i höst.

Betyg:
4
4 / 5

NÄSTA STEG

MITSUBISHI Outlander suv

  • Pris från: 259 900 SEK
  • Bränsletyp: Bensin
  • Bränsleförbrukning: 6.7 l/100 km blandad
Rekommenderar du denna artikel?
Betygsätt bilen
Bilar och Fordon

Bilfakta

MITSUBISHI Outlander suv

  • Pris från: 259 900 SEK
  • Bränsletyp: Bensin
  • Bränsleförbrukning: 6.7 l/100 km blandad

Följ våra bloggare.

Få senaste bilnyheterna, tester, tips och mycket mer till din mail!
Prenumerera

Biltester

Skribenter

TIPSA EN VÄN!