Störstutbud i Norden!
4
8
0
8
Nya bilar

#fulltankchallenge2015 - Tankar om startfältet

Sofia Bengtsson

av

Full tank challenge är en särskild utmaning för oss med annars tung högerfot. Och en ännu större utmaning för bilarna där tillverkarnas, ofta väl kaxiga, uppgifter om bränsleförbrukning hamnar under större lupp än vanligt.

Full tank challenge är också testet där man som förare tvingas svälja lite av sin stolthet när stora schabrak i form av husbilar, små Nissan Micras och skåpbilar med surrande motorer svischar förbi i långt högre farter än de 80 km/h man själv snittar på. Oundvikligen slängs en och annan trånande blick ut mot vänsterfilen, även om tempot är så pass makligt att omgivning och natur hinner avnjutas både en och två gånger.

I 2015 års snålrace skulle de 204 milen komma att spenderas i sällskap av sju olika bilar – alla potentiella familje- och tjänstebilar. Inga snålversioner alltså, och heller inga snålt utrustade bilar för att spara in på bränsledropparna så långt som möjligt. För att knipa platsen högst upp på pallen gäller det förvisso att krama ur i stort sett varenda droppe soppa, men inte att komma så långt som möjligt på en tank – utan att vara så nära tillverkarnas siffror som möjligt. Och helst under. En utmaning som heter duga, med andra ord.

Vi vet hur det gick. Men under de drygt 200 tillryggalagda milen var det sju olika bilar som alla skulle lära kännas. Högg vi alla jämnt? Vem var den trevligaste bekantskapen? Och var det någon av dem som kanske rentav var mindre angenäm att ha att göra med än de andra?

IMG_3422

 

Asfaltsnötande i tyskt och franskt sällskap

För undertecknads del spenderades de första milen i sällskap av Volkswagen Passat. En trevlig och i det här fallet fyrhjulsdriven bekantskap. Det är inte för inte som Passat blev ”Årets bil 2015”. Passaten känns stor, inte minst invändigt. Här svävar man fram över asfalten med en oerhört lätt och fin känsla. Vore det inte för att jag hade sex bilar kvar att stifta bekantskap med, hade jag gärna spenderat några mil till bakom just den ratten.

Ännu mer asfalt skulle nämligen komma att nötas efter ett första depåstopp i Laxå. Nästföljande timmar spenderades tillsammans med den enda franska deltagaren i årets uppställning, Peugeot 508 SW. Peugeoten har inte samma svävande känsla över asfalten som sin tyska motståndare, Passaten, och känns plottrigare i instrumentering och inredning. Att fransmannen inte lyckades matcha siffrorna på pappret, 4,3 mot deklarerade 3,9 liter/100 km, och dessutom en färddator som visade fel värde var en besvikelse. Desto mer imponerade var såklart det faktum att Peggan som bekant tog sig näst längst av alla på en full tank.

IMG_3507Förare och bilar i mål i Reims. 

 

Volvon en snåljåp av rang

Ner mot Varberg och så småningom Malmö för att därefter ta av mot Danmark och en första övernattning. Första dagens sista sträcka avverkades bakom ratten på Volvo V60. Förra årets vinnare hade stora skor att fylla. Med facit i hand vet vi att skorna passade och att det gick bra för den svenska snåljåpen. Årets version med en tio hästar starkare motor under huven jämfört med fjolårets.

Volvo V60 är behaglig att köra. Ratten är greppvänlig och komforten i världsklass, sätet undantaget som av oklar anledning gav upphov till obehagskänsla i ryggen. Det var vi flera som av någon hittills outgrundlig anledning kunde skriva under på. Otippat eftersom Volvo och komfort ur många aspekter är varandras synonymer.

Dag två och avbytare nummer fyra i form av BMW 420d Gran Coupé. Klart sportigast i chassi av samtliga, med en stötigare dämpning. Men särskilt törstig var den trots allt inte. Förvisso var BMW 420d en av bilarna under andra dagen som var tvungen att uppsöka pumpen och därmed på sätt och vis kasta in handduken, men en av anledningarna till det var förmodligen den relativt lilla tanken och de få inkörningsmilen. Länge låg förbrukningen på 3,8 liter/100 km. Det slutliga resultatet skulle visa 4,22, en skillnad på 0,12 och alltså tredje bästa sifforna av alla. Det är med beröm godkänt, särskilt för en bil som hellre abonnerar på den vänstra filen än den högra. På minuskontot hamnade framförallt bullret i kupén. Väl mycket vägljud slank in, och det tröttnar man fort på. Vore det inte för alla timmar spenderade i det egna sällskapet, hade höga samtalsnivåer varit ett ofrånkomligt faktum.

IMG_3465

 

Forden först att få soppatorsk

Även Ford Mondeo var, kanske lite otippat, en av de roligaste att ratta runt i. Med sin sportiga växellåda, en automatväxlad PowerShift-låda, var Mondeon både pigg och stark. Men den fina växellådan visade sig kosta på i termer av miljövänlighet. Faktum är att Mondeon var först att få soppatorsk. Och om Forden var rolig att köra så var infotainmentsystemet mindre exalterande. Skärmen i mittkonsolen svarade dåligt på fingertrycken, ett syndrom som många bilar utrustade med touchskärmar lider av.

Opel Insignia Country Tourer påminde en hel del om Peugeoten, givetvis undantaget markfrigången. Att sitta bakom ratten på Opeln var angenämt med det ergonomiska sätet, men utan överraskningar i överflöd. Växellåda och koppling var å andra sidan en halvtråkig bekantskap. Hos flera av oss förare var slirande på kopplingen frekvent förekommande, och en hel del spakande blev det för att hålla varv i maskineriet. Vore det inte för densamma hade vi kanske lyckats krama ur ett par mil till, men de verkliga siffrorna jämfört med de deklarerade imponerade med en skillnad på ynka 0,03. Och det resulterade i en delad förstaplats med Volvon.

IMG_3431Ständigt riktade blickar mot hastighetsmätaren – här bakom ratten på BMW 420d.

 

Kungen av komfort

De flesta av oss som satt bakom rattarna i #fulltankchallenge2015 kunde enas om att den mest angenäma platsen var Audi A6:s förarsäte och att Audin var kungen av komfort. Åtminstone av de sju uppradade bilarna, men A6 trampar förmodligen fler än så på tårna. A6:an torde utgöra någon slags måttstock vid definiering av ordet komfort. A6:an låg dessutom oerhört fint på vägen, med en lätt men fortfarande distinkt känsla. Även invändigt var känslan distinkt, med ett infotainmentsystemet som lämnade lite i övrigt att önska. Men smakar det så kostar det, och förbrukningssiffrorna puttar omkull Audins gloria.

Att knipa hastigheten till lite dryga 80 knyck och att hålla nere förbrukningssiffrorna är egentligen väldigt enkelt. Det gäller att vara så lätt som möjligt på högerfoten, och att kasta fler blickar än vanligt mot instrumentpanelen för att hålla koll på momentanförbrukningen. Den största utmaningen sitter bakom pannbenet. Men med en full tank, lite tålamod och en gnutta framförhållning kommer man uppenbarligen ganska långt. Ända till Frankrike om man har tur, och hamnar bakom ratten på rätt bil.

Rekommenderar du denna artikel?
Betygsätt bilen

Biltester